Bokförlaget
Varför registrerar man ett bokförlag när man sedan länge är pensionär?
Ett generöst anställningsavtal gav mig vid 60-års ålder ett pensionärsliv inrymmande båtliv, segling hemma och borta och engagemang i föreningsliv av många slag samt återupptagandet av intresset för konststudier och akvarellmålning.
Jag fann dock att tillvaron kunde inrymma flera aktiviteter. Många frågade mig varför jag sökte vara så verksam. Mitt svar var och är än idag, jag försöker inte att hålla mig ung, jag söker ett sätt att orka bli gammal.
Jag började leta i mina minnen, i mina loggböcker, i mina fotoalbum och fann snart att jag ville, medan jag fortfarande orkade, berätta, måla, rita och skriva om mina intressen inom släktforskning och den egna närhistorien samt båtliv. Det blev några böcker. Kontakter med bokförlag gav mig den insikten, att någon lönsamhet, om ej någon alls, kunde uppnås endast om jag själv hade all kontroll av kostnader och intäkter samt marknadsföring. Det visades sig vara en riktig bedömning.
Jag kunde konstatera, att varje bokupplaga om 1.000 ex. innebar kostnaden c:a 80 000:- ,som efter några år motsvarades av motsvarande intäkter. Författararvodet blev litet, men jag upplevde på nytt de positiva perioderna i mitt verksamma liv. Jag lever på ett sätt, som jag vill rekommendera pensionärskolleger.